Har du också någon gång undrat vad som händer i huvudet på en bilist som kör om dig med våldsam överhastighet? Trafikpsykologen och docent för trafikpsykologi Urs Gerhard vid universitetet i Basel i Schweiz har några intressanta förklaringar till det.

Han beskriver en typisk fortkörare som en ung man med dålig självkänsla och låg utbildningsnivå. De tillhör ofta kategorin som man kan beteckna som ”förlorare”. De har dåligt betalda jobb p.g.a låg utbildning och har därför låg social status.
Att köra med massiv överhastighet är för dem ett av de få sätt de kan bevisa för sig själva och även andra att de är ”någon”. Det skulle finnas en möjlighet för dem att kunna bevisa detta inom idrott, men dessa personer har oftast problem att integrera sig i grupper och att acceptera auktoriteter, som till exempel en tränare.

Risken att de kör överhastighet igen efter att de har åkt fast är nästan 100 procent. Förövarna själva tycker att det inte är speciellt farligt att köra så snabbt och förstår därför inte heller varför man över huvud taget satsar så mycket resurser på att få fast fortkörare. Erfarenheten visar att det handlar i ytterst få fall om en engångsförseelse när någon kör överhastighet.

Det intressanta är att det finns ytterst få kvinnliga fortkörare. Enligt Urs Gerhard är det evolutions betingat. I djurriket måste hanarna bevisa sig mot andra hanar. Man observerar det bland lejon, björnar, vargar men också bland gräsätare som tjurar och bufflar. Människan är inget djur men vi fungerar på samma sätt. Bilen blir ett substitut för muskler respektive social och yrkesmässig framgång.

Förutom att det rör sig nästan uteslutande om manliga förare så är unga förare i tydlig majoritet. Det förklarar trafikpsykologen med de höga testosteron värden (sexualhormon) män i 18-25 års åldern har. Testosteron påverkar lusten att mäta sig i kamp och att utmana sig själv och andra. Att köra bil med överhastighet innebär att man vill imponera (även om det bara är för sig själv). Det tolkas som ett bevis på mod. Och allt blir ännu värre när dessa unga män utmanar varandra i var sin bil. Det aktiverar deras rivalitetstänkande. Gaspedalen motsvarar då tjurens horn när de slås om reviret.
Tyvärr går unga män ofta över gränsen och betalar med ”mod” sitt och andras liv.

Finns det åtgärder?

Det bästa vore om man skulle begränsa bilarnas prestanda (maxhastighet 80 km/tim) för unga män som inte klarar av att hålla sig till hastighetsbegränsningarna. Det har visat sig vara en framgångsrik metod och fått dem att tänka i nya banor.
Utöver det måste man påminna dem om och om igen om vikten att hålla tillräckligt med avstånd mellan två bilar. Tumregeln är halva hastigheten (km/tim) i meter. Det innebär alltså vid en hastighet av 100 km/tim 50 meter avstånd. Men allt det hjälper tyvärr inte när förarnas självbild är helt felaktig. De överskattar deras körskicklighet, deras reaktionsförmåga och ser sig själva som mycket säkra förare.