Nyligen lyssnade jag på en låt som handlar om att man ska ge varandra blommor så länge man kan glädjas över dem. Här är länken till låten - den är på schweiziska (schwizerdütsch). Låten berörde mig verkligen.

Alla har vi sett vilka blomhav det kan bli vid en begravning, och jag är säker på att vi är många som har lekt med tanken ”Tänk om den avlidna skulle fått alla dessa blommar så länge hen levde ännu."

”Blueme” Heimweh (Låtens innehåll):

Vi människor är inte alltid snälla mot varandra och allt för många motarbetar till och med varandra på ett fult och lömskt sätt. Men sen när man ligger i kistan då får man blommor från alla håll.

Det finns många som inte hade mycket att glädjas över under deras livstid. Det skulle betytt mycket för dem om de ibland skulle fått en blomma som uppmuntran eller som tröst.

Refrain:

Det är nog bättre att ge blommar till de levande så att man kan glädjas över dem och inte först när vi har dött. Om du tyckte att jag inte var värd blommor så länge jag levde behöver du inte heller ge mig blommor när jag är död.

Ge mig blommor så länge jag kan glädjas över dem!