Varje år önskar vi våra närmaste en god och fridfull jul. Det har varit en av många rutiner som vi har tagit för en självklarhet. I år är ingenting normal längre. Inte heller att man firar jul med sina nära och kära. Jag sitter själv i karantän dessa dagar och jag vet att jag är långt ifrån ensam om det att inte kunna fira en ”normal” jul.

Pandemin har gjort oss medveten om att inget i livet får och kan kallas för ”normal”. Vem kunde ha föreställt sig för ett år sedan att ”normalitet” skulle bli en lyxvara? 

Att träffa vänner och bekanta och sitta tillsammans, att hälsa på någon med en hjärtligt handskakning eller en kram, att handla utan munskydd, att äta lunch eller middag på restaurang, att lyssna på en konsert, gå på teater eller en föreläsning, att heja på sitt favorit idrottslag på plats… Listan kunde göras så lång som helst med saker som vi har tagit för normala ännu för ett år sedan.

Samtidigt har pandemin bidragit till att vi inte längre tar något för givet och vi tänker efter före vi säger ”vi ses snart igen”. Ingen kan någonsin veta när (och om överhuvudtaget) vi ses nästa gång. Jag är övertygad om att vi kompletterar meningen i framtiden med ”…om allt går bra”.

Årets jul ger oss alla tid för eftertanke. Vi har alla orsak att känna tacksamhet över att få fira jul (alla har inte möjligheten längre). Vi tänker på alla som har presterat långt över det vanliga i år. Jag tänker förstås speciellt på vårdpersonalen som sliter i det dolda. Men jag tänker också på alla lärare och skolpersonal som måste nyuppfinna sitt arbete inom några dagar när skolorna gick över till distansundervisning. 

Jag önskar dig en god jul också i år, speciellt i år! Året där normalitet har blivit en lyxvara.